Påsk 2013

Hejsan alla vänner! Nu har vi firat påsk i lugnan ro:) Långfredagen gjorde jag en liten synd och tvättade köksfönstren, men utöver det har jag inte gjort någonting i arbetsväg...om man bortser från städandet på lördag...men det såg ju ingen att jag gjorde:) Mina två små skulle var påsk kanin och påsk kyckling. Redan ifjol sydde jag Moas kanindräkt och nu i år när Björn var till Sverige köpte han en kycklingdräkt åt Alice. De två var nog de sötaste små man kan tänka sig:)

 

 

Visst är det skönt med lite lugnare dagar, men påsken e ju lite speciell här i svensk Österbotten, jag menar...att man inte jobbar på långfredagen är väl ganska så vanligt överallt, men att inte göra någonting alls på 4 dagar, jaa...i måndags trodde jag nog att jag skulle få fel i hjärncellerna, visste hur mycket vi borde ha gjort i fähuset men nope! Nå, det va skönt att ta det lugnt också. Moa har lekt med kusin Anna, som är med på ena bilden, hela påskhelgen. Det har lekt allt möjligt och omöjligt. En av våra grannar hade frågat Moa när han mötte henne på vägen om det e hon som e Moa? Nää, sa hon...jag e ett barn från Afrika! De lekte att de flyttade till Afrika:) Fantasin är det inget fel på minsann. På lördag hälsade vi på min kära vän Sofia som även är fadder till Moa. Tror nog att mina barn tog dem med storm hos familjen Holmvik, drog nog upp smilet på alla där!

På kvällen hade vi besök av familjerna Forsman och Roos/Finne, alltid lika trevligt....och det e ju nästan så man blir lite bebissjuk igen när de har med sina små gryn. Ingen brasa blev det i år, men Moa fick bada i tunna och det gillade hon skarpt.

Idag har vi då gjort det som borde ha hänt redan förra veckan men inte hanns med och som inte passade att göra under påsken, nämligen FLYTTA KVIGOR och KALVAR! Det är ett tungt och mycket frustrerande jobb, men det e såå skönt när det är gjort och man känner sig såå duktig. Tyvärr klarar min höft inte riktigt av det så jag blir alltid väldigt sjuk och har nu väldigt tungt att stå och sitta...därför ska jag slänga mig i soffan nu. Ha en fortsatt bra vecka, och njut av vårsolen!

Att börja med nåt nytt fast välkänt

Hejsansvejsan alla goa vänner:) Livet leker nu igen, det va på sårtån där ett tag när vi böt till nya roboten, usch va tungt det var för kroppen och hjärnan, speciellt hjärnan! Vi höll ju på en månad med att riva och bygga upp igen. Gamla mjölkstationen och grubban halverades och spalt lades in, en vägg togs bort, likaså portar och annat skrot och så till sist gamla roboten. När vi hade båda robotarna inne var det rätt så trångt om saligheten, men när den gamla kom bort så klarnade ALLT, det blev ljusare och utrymmet vi önskat och längtat efter var plötsligt där...och nu när nya roboten varit igång över en månad känner jag mig väldigt positiv till ändringen. Vi har nu fri trafik men med möjlighet till tillfällig fålla om vi har kor som behöver hämtas. Det tog ett tag innan korna vande sig vid den nya roboten och såklart har ändringen orsakat dem mycket negativ stress, så rädda var de och man märker att allt extra oljud nu (tex när nån humlar) tar hårt på trafiken, de blir fort rädda igen. Vi försöker nu få tillbaka lugnet i ladugården och korna gillar läget om vi säger som så. Trafiken är rätt bra och mjölkmängden har stigit :) Få se om vi hamnar att skaffa större mjölktank...hmm...värre bekymmer har man väl haft i såfall:)

Lite foton har jag ju låvat...ska se nu om jag får det att fungera när vi har ny dator och den är utrustad med sprillans nya Windows 8...helt konstigt!

Denhär väggen togs bort samt golvet under. Staket byggdes upp så korna inte skulle komma för nära och skada sig



Gamla roboten till höger, nya till vänster. På väggen är disken till gamla roboten. Spalten här är alltså den nya och sen lades även spalt där var gamla roboten står. Spalten lutar eftersom nya roboten är aningen högre upp än gamla och vi ville undvika en trappa åt korna...så därav sluttande splat.

 

Nya roboten. Grubban är här halverad och staket har byggts runt så ingen ska ramla dit.



Här från andra sidan grubban. Bakom fönstret finns kontoret. Vi har köpt en liten mjölktank för avskild mjölk som vi kyler och sen värmer upp igen i vassikkapiika!

Ännu finns det saker att göra. Kioskerna ska ut eftersom de inte längre används. Överlag är vi mycket nöjda och ser stor skillnad på kornas beteende, de står alltid nån ko och väntar att få gå och mjölkas, så jag rekommenderar fri trafik:)

Nu ska jag snart dra iväg på lite klädshopping så håll till godo, bilder på när det e helt klart kommer så småningom!





Sjukstuga och robotinläggning!

Hejsansvejsan! Här går det mesta i gråa toner just nu...eller tja, lite mot det ljusgråa hållet nu, men i fredags var det riktigt dåligt med mig. Usch vad jag var trött, jag var hos korna på eftermiddagen då roboten som vi nu har haft sen -06 plötsligt bestämde sig för att inte fungera, det var ju såklart mjölkpumpen som givit upp och tyvärr hann roboten stå still i 5 timmar, katastrof med andra ord, men min ork fanns inte där och jag kände hur jag fick panik och gråten fanns i halsen och jag var såå trött, förstod ju att min trötthet och ALLA röda kor inte alls gick ihop och då brast det för mig. Så, jag mjölkade de viktigaste och sen gick vi in, var även tvungen att handla då kylen ekade tom! Björn var gullig och kom med till Prisma. Prismarundag var såå tung, tyngre än vanligt och jag var rädd att det faktist börjar bli nåt allvarligt fel med mig och min hjärna...håller jag på att tappa kontrollen? Varför kan jag inte kontrollera denna panik känsla!? På vägen hem började jag frysa, enormt mycket, jag lag på bänkvärmaren på MAX och jag frös ändå. Hemma lag jag på mig en extra tröja och en tjock morgonrock och sen in i en tjock filt men jag frös...nå, det var ju bara att prova feber och få svaret...38,2! Jag värmde vetedynan och tog den med mig under täcket:) Lördag fick jag ripuli...jeee...or not! Alltså, att man kan bli sådär trött och slut...kan inte fatta! Vi lag in roboten på lördag och jag for dit först vid 13 tiden, men kom in kl 20...då hade vi hållit på i ett sträck och min feber steg och magen var inte den nöjdaste! Söndag kände jag att nu börjar det ge med sig, ingen feber och magen var väl sådär, jag tog det lungt och försökte att inte anstränga mig mer än nödvändigt, och idag måndag har jag känt mig helt okej faktist. Så idag har jag varit med hela dagen med robotbestyren och montörerna har varit såå duktiga, det har verkligen gått undan där. Imorgon kommer några montörer till samt el- och rörman Tomas Östman och Robert samt Fredrik Nylund, duktiga killar det där. På onsdag morgon ska allt vara klart för att kunna ta ut den gamla och börja mjölka i den nya, känns så skönt! Ska nog göra ett inlägg med bilder lite senare, när jag har tid att få in dem på datorn:)

Nu funderar jag bara över en sak i jobbväg...hur ska huset bli städat?!
För övrigt har jag inte tankarna på så mycket annat än soffan och en varm kopp te!

Sen blir'e natta!

Vår Moa är 5 år :)

Hejsan hörni! Nu har det gått ett tag igen sen jag skrivit nåt, finns en viss orsak till det...orsaken kallas "FÖUSI" på ren dialekt :) men ska nog snart göra ett inlägg om allt som händer på den fronten också, detta inlägg tillägnas dock vår förstfödda, MOA, som gick och fyllde fem år den 16 januari. Igår, lördag, hade vi kalas. På eftermiddagen för dagklubbsbarnen och på kvällen för familjen. 

Moa från hennes första år och nu 5 år!

 Moa hade önskat sig en My Little Pony tårta, vilket jag inte förstod alls eftersom hon inte bryr sig om dem annars, men önskningen fick hon och det blev My Little Pony, eller Hello Pony som hon själv kallar dem! Två Systrars Söta fick äran att göra tårtan. 

Gitarr, sminkväska och tårta!

 Av oss fick hon redan på födelsedagen en omtyckt present, en sminkväska...en sådan som mamma har. Min är nog aningen större än Moas, men Moas är ju ROSA och har lampor inuti runt spegeln, det har inte min. Sen i onsdags har hon sminkat sig och lackat naglarna så många gånger så det går inte att hålla koll, men det e jätte roligt att hon tycker om sin present. 

Av mommo och moffa fick hon en gitarr, som hon önskat sig, och det var inte ens en leksaksgitarr utan en riktig...och nog tycker hon om den. Den är lite ostämd ännu, men måste försöka hitta nån som kan stämma den åt oss. Klänningen hon har på sig fick hon i julklapp. Hon säger att hon känner sig som Barbie då hon har den på. 

Posera, det har hon inga problem med:)

 Hon fick måånga andra presenter också som hon pysslar på med här. Hon sa på kvällen när vi hade läst Hello Kitty boken hon fick att det här var bästa dagen i hennes liv. Det var väl ett bra betyg, och kändes bra för mig som hade ställt till hela dagen och känt lite stress över det hela, har så mycket annat på gång här så kalaset blev mera en stressgrej än en nöjesgrej för lilla mig, men sen när det var över och jag såg hur glad och lycklig Moa var så frösvann all den känslan och allt kändes perfekt, så som det skulle vara. Trötta var vi alla och sängen smakade utmärkt!

 

 

Nytt År...Nya möjligheter

Nu har vi inlett det nya året, och här hos oss gjordes det tillsammans med goda vännerna Emma och Johan. Nyårsdagen började på bästa vis, medelmjölkmängden per ko de senaste 24 h var uppe i 34,3...det var så roligt att komma till korna och se det. Sen fick vi en kalv samma dag under en bra ko och med tjuren Mural...så det var ju också en bra sak. Tyvärr hann kalven dia av sin mamma innan vi kom dit så det var ju ett helsike att få den att dricka och så lag den mjölken fel och började hosta och andades tungt. Men nu tycker jag att det börjar reda upp sig med henne:) I övrigt så kan jag väl inte påstå att det är så bra just nu, det e faktist väldigt tungt, ALLT!
Igår fick vi meddelande från mejeriet att cellerna var väldigt höga...det gjorde ju inte humöret på min man bättre och inte mitt heller för den delen, men jag föröker göra vad jag kan. For genast ut och började luska ut vem eller vilka av korna som ställer till med detta, såklart har ju cellmätaren bråkat den senaste tiden, men vi fick äntligen den att fungera igårkväll..så nu är det enklare att se vem som behöver få en antibiotikakur. Hittade en av korna själv och det är nog hon som ställt till celltalet i tanken. Ska skicka in prov till labben så vi får behandla henna. Nå, inte är ju detta hela världen tycker säkert många, men just nu här hos oss kom det väldigt olämpligt. Vi går på spikar här känns det som, om vi ändå bara kom så långt så att roboten var inne och allt  kunde börja rulla på som vanligt, jag längtar dit till den dagen!

Lite spänning har vi dock att invänta. Två av kvigorna som vi köpte från Vanhatalos ska kalva den 4.1 enligt beräkningar. Båda är dräktiga med bra tjurar. Vanhatalon Helmina x Brawler och Vanhatalon HeyMinnie x Lavanguard, och jag hoppas och ber att änglarna är med oss då, för om nåt går snett med dessa då vet jag inte vad som händer här!

Usch, jaa...vad ska man säga...känner att gråten är i halsen mest hela tiden, men försöker göra så gott jag kan!