När inget går som man tänkt sig!

Här har vi haft en helvetes vecka kan jag ju berätta. Vi har så många kor sin så vi var tvugna att fixa ett tillfälligt större sinkoområde, det va ju inga problem i sig. Vi fixade en grind och allt gick bra...men så finns där EN ko, hon e så jäkla listig, hon öppnar grindar och hon river grindar...säkert med lite hjälp men det e alltid hon som börjar. För fyra kvällar sen när jag var dit på nattrunda så mötte jag ALLA sinkor på foderbordet. I andra ändan stod dörren på vid gavel och jag förstod ju genast att alla kor inte var på insidan av fähuset...och ute var mörkt som i graven :( Nå, jag fick tillbaks korna som var på foderbordet rätt så problemfritt, men ringde i allafall åt Björn och sa att han måste komma dit. Sen gick jag ut och ropade Hallooo...och där kom de två sista korna gående och gick gladeligen in till sin trygga plats i fähuset:) När vi hade fått igen grinden och allt var okej så gick jag en runda bland korna och såg att en ko blödde extrema mängder från sitt juver. Inte från en spene utan hon hade ett litet hål mitt i en fjärdedel där det bokstavligen sprutade ut blod, såå hämskt! Vi mjölkade henne och lag henne i sjukbox. Blödandet slutade då vi fick bort mjölken som gjorde juvret spänt. Hon mådde bra dagen efter.

Nästa morgon när jag kom till korna så mötte jag IGEN sinkorna på foderbordet, denna gång dock bara den eviga plågan som river allt och en till. Nu hade hon säkert menat att hon nog ska ha av komixen istället för sinmixen och hade tryckt så hårt på nackbommen så den lossnat. Lag dem tillbaks såklart och kort därefter innan vi hann svetsa fast nackbommen så var hon upp på foderbordet igen!

Igår när jag kom till fähuset så var det MASSOR med röda kor, och vi som har haft så bra trafik den senaste tiden, jag trodde jag skulle få fnatt! Nå, det visade sig att foderskruven som ger mat i roboten hade gått av. Sinkorna var blandade med de andra korna för att jäveln på sinsidan hade lyckats knuffa loss den på ena sidan igen! Nå, vi fick ju den på plats och hade lite problem att få dem sorterade ifrån varandra, men det gick. Sen hade de även lyckats söndra en grind vid roboten.  Vid det här laget var jag riktigt ledsen, jag hade varit så glad sen vi kom från Canada, så taggad och full av motivation och inspiration...men så slås mina positiva murar ner och allt bara blir skit. Jag grät åt Björn får att jag mister min glädje! Efter att vi var klara med morgonpasset och fått frukost i oss och samlat lite krafter så for vi dit och tog tag i saken. Det gick förvånansvärt bra, ingen blev förbannad på den andra, vilket oftast brukar vara fallet när detta sker! Korna fick mat och allt var bra, trodde vi. När jag kom dit vid 15 tiden var det ännu massor med röda kor och ingen ville gå in, maten hade igen slutat komma. Felströmsbrytaren slog ifrån...så det visade sig att vi måste koppla ur en annan grej så började den fungera igen...jippiii...äntligen får vi igång trafiken igen...tänkte jag...skam den som ger sig...

...nästa morgon, alltså idag....jag kommer till korna vid 06 nångång och inser IGEN att inget har ändrat sen igår...korna får igen ingen mat i roboten...What the FUCK tänkte jag.  Nå, jag skickade mess till Björn att han nog får komma på en gång för korna får ingen mat i roboten. Mellan det att jag smsade Björn tills han kom hände det nåt riktigt jävligt. Jag ramla ordentligt. Vet inte riktigt hur det gick till, men jag FLÖG och landade pladask raklång på mage mitt i skiten. Först kände jag inte att det gjorde ont nånstans utan bara ropade och gormade och skrek så korna trodde nog säkert att jag hade fått nåt värrigare fel. Sen började jag gråta, och jag grät och jag grät och så märkte jag att det gjorde verkligt ont i handen och knäna. Jag ringde Björn igen som var påväg, han fick ta rena kläder med sig. Vi gjorde klar morgonpasset, jag var nog ganska omtöcknad tror jag. 

Ikväll när vi kom till korna hade de rivit sönder grinden till sinkorna helt och hållet, gick inte att bygga igen så vi fick fixa en helt ny...men jag menar HALLÅÅÅÅ...hur mycket ska kunna hända egentligen...give me a brake! Känner mej nog bättre nu, än fast jag är öm överallt...och hela dagen har varit lite si sådär...har inte fått nåt gjort iallafall!

Foderskruven har i varje fall fungerat felfritt sen i morse så jag hoppas nu att det börjar vända igen. Synd bara att cellerna gått upp massor nu när de inte gått in, hoppas det ändrar fort oxå!

Nog om detta, från och med imorgon ska vi tro att allt är bättre!

Jag brukar tycka att Björn är så negativ och pessimistisk, men just idag så förstår jag honom väldigt bra!

Nya rutiner!

Före Canadaresan så tyckte jag att det var jobbigt och stressigt att hinna med att gå till korna på morgonen, hinna in till kl 8 så Moa kommer sig upp och iväg till dagis. Sen var jag alltid och gav kalvarna mjölk runt kl 12, då jag även skulle ha mat åt Björn och eventuellt andra och vissa dagar ska jag då föra Moa till 13 till dagklubben eller hämta henne från dagis kl 14...så jag kände mig mycket stressad alltid den tiden, fick det liksom inte att gå ihop riktigt. Sen blev det då korna igen kl 17 och mat när vi kom in...hela dagen var bara ett enda måste och stressen och pulsen samt humöret var åt helsike! Sen for vi till Canada...

Nya rutiner kommer in i bilden. Jag började redan under resans gång fundera hur jag skulle göra för att få det att rulla på bättre, utan att jag skulle behöva känna stress när jag är hos korna. För att kunna göra ett bra arbete med dem och trivas med det man gör så måste stresskänslan bort, det insåg jag på resan. Så jag BESTÄMDE att från och med att semestern är slut så blir det ändring på detta, jag vill kunna njuta av att jobba i fähuset, inte stressa mig igenom varje eviga pass. Nu har jag följt mitt nya schema i snart två veckor och det går mycket bättre. Jag mår bättre och det gör korna också. Jag stiger upp 05.45 varje morgon, är hos korna runt kl 06, då hinner jag in utan att stressa till kl 08. Sen gör jag vad jag vill fram till lunch kl 12...får köra och hämta i lugn och ro och sen när Moa e hemma eller på dagklubben beroende på dag så far jag till korna...det blir alltså mellan kl 14 och 15 nångång. Jag ger mat åt kalvarna, rengör i båsen och kollar så allt e ok med alla där. Nu kan jag i lugn och ro fixa middag kl 17 och äta innan vi far till korna igen...ibland kanske jag inte ens kommer at behöva gå ut till korna efter kvällsmaten utan spara det till kl 22 då jag far på nattrundan. Nu när vi har mycket på gång där med kalvningar och antibiotika behandlingar så far jag efter kvällsmaten och mjölkar pencillinkorna, så behöver jag inte stressa med dem heller utan ta det lungt och göra det grundligt! Allt går betydligt enklare och nu hinner vi äta middag den tiden man borde äta den för att inte vara så mätt när man går och lägger sig:)

Hoppas att jag kan fortsätta med detta nya tidsschema... för vi mår alla bättre av det!

The Royal winter fair

Torsdag och vi vaknar upp i ett pulserande Toronto. Full fart överallt redan från morgonen. Frukosten smakade gott som alltid och jag blev kallad Madame, flera gånger...det händer inte varje dag:) Bussen tog oss till Royal, en av de största mässorna i världen för kor och hästar. När vi kom dit måste vi gå in i avdelningen för turister, där man ville ha vår biljett samt en kopia på våra pass, vet inte riktigt varför men sådana var reglerna. På denna avdelning fick vi gratis dricka hur mycket kaffe och limsa vi ville samt kakor och annat gott. Man fick även fri tillgång till internet. Vi spenderade inte så mycket tid här ändå...fanns så mycket annat intressant att se. 

Dum som jag är hade jag vita jeans på mig, vi gick till avdelningen för kor. Där korna är när de inte visas upp. Här ligger de i bekväma bås med massor av halm, de tvättas, rakas...HELT...förutom rumpändan som istället kammas och borstas så den blir jätte yvig och fin. De sprayar på glansspray så korna ska blänka vackert när de visas upp. Djurskötarna är alltid berädda med hinkar när korna ska kissa eller göra nr 2, sen torkar de korna i baken med papper. Det får inte finnas en endaste smutsfläck! Nåjaa...vi hann ju gå typ två meter bland korna så blev jag tillknuffad, för det va trångt där...och självklart fanns en skottkärra med koskit i exakt framför mig så mina byxor fick en ordentlig fläck:( Jahha, tänkte jag...drog igen jackan så fläcken inte syntes och fortsatte att kolla in de underbara djuren. Där fanns en ko med toppbetyget EX97...och hon var nog nåt alldeles extra. Vi hade ju sett måånga kor under veckan som gått så vi gick mycket och kollade in alla försäljningsstånd också. Ett av de första var en Bootsaffär...så Björn inhandlade boots...som han länge velat ha. Sen strosade vi omkring hela dagen, åt, drack kaffe, åt igen och så var vi å kollade in Sale of Stars. Den första ut för försäljning var en kalv född 25 maj 2012...hon såldes för 250 000 dollar. Nästa kalv född i september i år for för lite mindre, bara 240 000 dollar...och sådär fortsatte det...helt sjukt alltså!

Kvällen blev kort, efter middagen så gick vi å lade oss, var så trött i fötterna av allt gående.

På fredag var det också mässa, men vi valde att gå på stan. Nära till vårt hotell fanns ett enormt köpcenter Ethon center, där finns över 300 butiker, vi hann inte genom alla, inte ens genom alla våningar :) Men tillräckligt många för att göra av med alldeles för mycket pengar. Alldeles ljuvliga affärer fanns det där, föll speciellt mycket för barnavdelningen på GAP...ååå...såå vackra kläder åt mina flickor, och jo jag handlade ett par byxor och en tröja vardera åt dem och det sved i plånboken, svider ännu tycker jag, hahha:)

Blev en tröja och ett armband till mig själv och senare på kvällen vid CN tower handlade jag en hatt :) Hade vi haft mera utrymme i väskorna hade jag nog handlat mer...men njöt istället bara av att få gå där och suga in allt vackert som fanns runomkring mig. På kvällen for vi alla tillsammans till CN Tower som låg alldeles bakom hotellknuten. Restaurangen som vi åt på där ligger på 350 meters höjd och snurrar så man ser hela Toronto City och mycket mycket längre. Ett varv tog 72 minuter. Efter maten for vi ner för en trappa till Glasgolvet. Vi var nu 342 meter ovanför marken och kunde se rakt ner...lite läskigt var det nog, men samtidigt mycket faschinerande.  Det var en upplevelse som heter duga!

Björn for med en medresenär på en öl till Irish Pub bredvid Hotellt och jag gick upp till rummet, jag var lite orolig för om jag skulle få plats med allt i väskorna utan att de skulle väga för mycket. I detta skedet var jag arg på mig själv för att vi endast tog en stor väska då vi skulle ha fått ta två. Så allt vi hade skulle rymmas i en stor väska max 23 kg och två handbagage. Jag bestämde att vi checkar in ena handbaget som vanligt bagage så får det väga mer än 8 kg och så tar vi det andra som handbagage. Jag packade en av de små full med mina kläder, vek så bra jag bara kunde och det var endast en kofta som inte fick plats:) I handbagaget packade jag ner alla kläder vi haft på oss på gårdarna, och i stora fick då resten plats. Vid incheckningen på flygfältet visade den ena väskan 10,8 och den stora var 22,7 kg...så jag e ganska duktig på att packa om jag får säga det själv. Nu hade vi en lång resa framför oss och vi skulle gå miste om 7 timmar på vägen hem. Men tack vare att man får se film på flyget så gick resan ändå bra och vi var hemma på söndag den 11.11 kl 18. Moa mötte oss med faffa i Kronoby och hon studsade och hoppade och man märkte faktist hur glad hon var att vi var hemma...annat var det med Alice som bara ville vara med Björn, hon gallskrek när jag kom nära och hon såg argt på mig hela tiden. Det ändrade dock på måndag, och sen dess har jag inte sluppit undan henne alls...men det e nog ändå bättre så :)

Nog kände jag stor saknad varje dag efter flickorna, kan inte påstå annat...men jag behövde verkligen komma bort en stund. Jag njöt av varje sekund än fast fötterna inte var lika nöjd...det gjorde riktigt ont i föttena mest hela tiden faktist...men det gör inget:) Flygresorna var tunga, men ändå helt okej...värre för Björn som e så lång och har svårt att hitta en bra sittställning. Ingen av oss fick nån egentlig sömn på flyget så omställningen med tiderna var väl lite sisådär...värre efter att vi var hemma än när vi kom till Canada. 

Canada gav mig en längtan efter mer och jag hoppas och drömmer om att få se mer av detta fantastiska land. Svårt är det ju när man har barn att åka iväg sådär långt och länge, men har man sådana underbara föräldrar som både jag och Björn har så går det. Vi visste att våra barn var trygga med våra föräldrar och att de inte skulle göra dem något fel. Visste också att de tar hand om och gör vad som behövs om nån av flickorna blir sjuka...vilket Alice ju blev, men de hade fixat det hur bra som helst. Kunde inte få det bättre, jag hoppas att vi får ha våra föräldra med oss lääänge än...och inte bara för att vi ska kunna åka på resa utan barnen utan för att jag skulle sakna ihjäl mig om de inte fanns här hos oss!

Älskar er mamma och pappa och Barbro och Göran. 1000 Tack för att ni gjorde detta möjligt! 


    

Tung men givande dag :)

Jaa, så skulle jag nog beskriva denhär dagen. Steg upp kl 06 och for till korna, fick en tjurkalv... kom in kl 08, ställde Moa klar för dagis och skjutsade henne, sen hem och tillbaks till korna, fick en kvigkalv...kom in kl 11.30...fixade mat och städade lite, gav mat till Alice, hämtade hem Moa for tillbaks till korna kl 14.30, kom in kl 17...fixade mat...for tillbaks till korna kl 18, kom in kl 19.30...kollade filmen Message in a bottle med Kevin Costner, så bra och sorglig :( For tillbaks till korna kl 22...och nu e klockan 23.12...så om man ska beskriva min dag med ett ord så får det bli KOR :) Men det e roligt, det e därför jag är där:)

Tråkigt med sånadär klockslagsinlägg...men det har varit lite extremt idag så därför ville jag skriva ner det :)

Nu tar jag en glögg och två pepparkakor, och sen blir det sängen :)

...längtar efter snön...

   Last day in Cambridge, Ontario

Vi börjar tidigt igen, och denhär gången ska alla grejer med i bussen för efter gårdsbesöken bär det av till The City Toronto:)

Vårt första besök denna fina onsdag var på Cranholmen Farm. 

Fähusbyggnaden är ett CoverAll stall, det är en stor hall med JÄTTE högt till tak och nån typ av hållbar plast på alla väggar och tak så där var väldigt ljust trots att inga lampor var på. Det var även rätt så svalt där och ägaren sa att det nog blir väldigt kallt på vintern, men korna har inget emot det utan mera vi människor. Man kan öppna upp väggarna så det blir svalare under sommaren .Här hade man likadant som på Calmac kompostbädd så korna hade det väldigt bekvämt och njöt av tillvaron. Här lade man in 20 ton spån varannan vecka. Medblandat i spånat hade man papper från gipsskivor, det klassas som problemavfall och därför fick man det gratis!!! De betalade endast för leveransen. De gick igenom bädden 2 ggr per dag, 20 minuter per gång, rörde om den så att säga! Han sa att de ska skaffa fräs lika som vid Calmac eftersom deras bädd inte stiger nästan alls och här på Cranholme stiger den rätt mycket.

CoverAll byggnaden...ser ni hur ljust det är!

Här ser man kompostbädden, den var ganska sval på ytan med om man grävde lite i bädden så var det väldigt varmt där under, så på sommaren har man nog igång fläktar under de varmaste dagarna! Värmen där under gör att kon har det väldigt behagligt även under den kallaste vintern!

Gårdsbesök nr 3 denhär dagen gick till Summitholm Holsteins...och där kom min tredje Ahhaaaupplevelse! Här höll man inte alls på med embryogrejer. Han hade räknat ut att om man ska spola korna och ta embryor ifrån dem så drar man ut på tiden som de inte mjölkar så bra så då förlorar han mer än han förtjänar. De är tre ur familjen som jobbar där, och så har de en heltidsanställd förman och 8 halvtidsantällda. Koantalet på gården är 325 i mjölkning, deras medelproduktion per ko per år är 12500kg mjölk...TOLVTUSENFEMHUNDRA!!! Om man tar det gånger 325 så har man  över 4 miljoner liter mjölk!

Jag fick sån respekt för denna mannen. Han var runt 60 år skulle jag tro och han hade total koll! De har olika avdelningar för olika åldersgrupper. De mjölkar i station 3 gånger per dag, en gång tar 4 timmar. Varje ko kollas upp med veterinär efter kalvning, och varje ko testas för ketos 1dag, 3 dagar, och 11 dagar efter kalvningen. Varje månad samlar han till sitt kaffebord veterinär, foderrådgivare och foderförsäljaren. Han berättar vad han har för mål och ber dem att hjälpa honom komma dit, sen gör han EXAKT som de råder honom. Vi frågade varför han ger småhackat halm till kalvarna, hans svar var: jag vet inte, för att min rådgivare sa så...och det funkar...kalvarna äter mer och växer fortare! En otrolig man måste jag säga!

Här e kostallet

Här är en av hans foderlager...snyggt och prydligt.

Sista besöket blev på Bosdale. Denna gård har otroliga 51 st EX (bästa bedömning på ko) i sin besättning...det är otroligt faktist! Här köpte vi en spolning tillsammans flera styckna och jag tror vi landade på 22 embryon allt som allt...så de blev rätt billiga i slutändan. Vi köpte två...håller tummarna att det lyckas!    

Embryon av denna ko med tjuren Fever

Kolla in hennes mjölkmängder

Vi fortsatte till Toronto och på kvällen var vi på Semex Galakväll...

Hade sett fram emot denna kväll då man skulle vara fint klädd och massor med människor, men efter allt jag varit med om de senaste dagarna kändes det inte alls som en stor grej mera. Det var helt skoj och platsen det hölls på var som från en film, jag var helt övertygad om att det inte alls skulle vara omöjligt att se Daniel Craig komma in där i sin kostym som James Bond...det var ungefär som i Casino Royal. God mat och mingel var vad som gällde. Trötta var vi så det blev ingen sen kväll, och nästa dag väntade mässan så då ville vi vara pigga.

Cambridge day 2

Wardway Holsteins fick bli första gården på tisdag. Den gården är familjedriven av föräldrar och tre söner. Där fanns två byggnader som denna, denna var den mindre av dem!

Gård nr 2 på tisdag var Calmac Holsteins. Här fick jag min andra Ahhaaaupplevelse. Korna i detta fähus låg på kompostbädd. Det var så enkelt byggt, en kall hall med ett foderbord, en skrapgång och en bädd...där fick korna ligga kors om tvärs hur de ville och man såg hur de njöt av tillvaron, och inte en endaste ko hade ett sår någonstans, ingen av dem haltade. Fantastisk miljö för en ko:) Ägaren och grundaren till fähuset heter Chad Mcintosh och han utför embryospolningar. Han är självlärd och Sari (semex finland) gör många affärer med honom årligen! Han åker omkring i Canada och säkert andra ställen också, mycket eftertraktad inom sitt område. Han var dessutom very good looking for his age! Hans son var inte fy skam han heller:P

som ni kan se så kommer det upp ånga från bädden, det gör det inte i normala fall när fläktarna är på, tyvärr hade de gått sönder och montören var påväg dit just den dagen vi var där. De kör in en recka med spån var sjätte vecka. Innan kan de skala av lite av övre lagret, men inte mycket. Ändå stiger inte bädden högre än sådär! Dagsarbetet med bädden är inte speciellt tidskrävande. Om han använde fräs så tog det 10 minuter två gånger per dag...NICE:)

Gård nr 3 Erbcrest Holsteins, här blev jag lite confused måste jag säga...inte över korna...de var perfekta såklart, men över byggnaden i sig. Den var GAMMAL, där hade inte gjorts nåt sen den byggdes kan jag tro. Paret som har gården var mycket vardagliga, kvinnan i huset visste nog inte vad en pincett var och klänningsfunderingar hade hon helt under kontroll. Men jobbet de utförde var enormt. Fick senare förklarat att deras tro är rätt speciell och att man kommer till himmelen genom hårt arbete. Då fick resten också en förklarning:) Korna, de var finfina. Tror att någon i gruppen köpte en spolning där, jag hade också varit intresserad men Björn föll inte för nån ko speciellt mycket på denna gård. Denna var kossan ifråga, under Damion:

Gård nr 3 Claynook Farms. En gård med en underbar ko efter den andra, många Goldwyndöttrar och Mr Burns samt September Storm var namn man såg på tavlorna. Medelproduktion 11700 kg per ko per år. Här gjorde man en satsning med lånade pengar och köpte en kalv för nästan 100 000 dollar, utan att ha sett henne men med hjälp av kunniga. De hade studerat hennes antagna egenskaper och tog chansen...och hon har betalt tillbaks varje dollar och mer! Under denna ko har man sålt mer än 30 kalvar till semintjurar. För dessa får man ju en summa pengar och sen även 10% av VARJE spermados...fattar ni hur mycket det är...multiplicera sen med 30 ! Fantastisk ko! Om man ändå hade en sådan juvel i sin besättning, då hade man löst en hel del problem!

Gård nr 4 Jameston Farm. Hade ett kostall närmare Toronto city tidigare men då staden kom närmre och man fick ett bra erbjudande på marken så såldes den och för de pengarna kunde de bygga upp ett nytt kostall samt hus där var det nu ligger. De funderade länge över vilket system de skulle använda vad gäller strö och till slut blev det svämkompost som vann. De återvinner sväm i en behållare...sen kommer det ut och ser i princip exakt ut som torv...så kan det användas som strö, så korna ligger i sin egen torkade avföring, och det fungerade kanon. En sådan typ av återvinningsanläggning kostade dem 400 000 dollar...det är jäkla mycket pengar det:) Av nån anledning togs det inga bilder här, vet inte varför!

Jaa...det var den dagen det, återkommer imorgon med onsdagens schema :)

Välkommen till min nya blogg :)

Har sen tidigare bloggen Moas Mamma, men tycker att jag kommit in i en ny era och dessutom även mamma till Alice...så bestämde att jag gör en ny blogg. Här kommer jag att försöka hålla mig till det som ligger nära mitt hjärta vad gäller arbete och intressen. Säkert blir det ett och annat inlägg om barnen också, det är ju ändå de som har största platsen i mitt hjärta...jaa, å Björn då också såklart! 

Har några saker jag försöker tänka på varje dag.
- Den ena är att försöka vara positiv, då orkar man bättre och allt känns mera lättsamt. 
- Den andra är: Änglar, de finns...i dig i mig och alla oss, vi är bara till låns så ta hand  om varandra.  
- Njut, inte igår inte imorgon utan just precis NU!

Nåjaa...dags för mitt första riktigt inlägg på denna blogg...och orsaken som fick mig att träda in i en ny period i livet!