Rörmokare och elektriker...

Hänt på gården idag...

Jaa hörni kära läsare, här har det hänt lite idag, det har färdiggjorts med rörman Robert Nylund, RN rörtjänst...kan rekommenderas, han är jätte duktigt och gör ett superfint arbete, inga extra konstiga vinklar och krokigheter, rakt och snyggt...ME LIKE! Så, nu har vi flisvärme kopplat till kvig-/kalvhuset oxå, alltså behöver jag inte oroa mig för att slangarna från vasikkapiikan till tuttarna fryser nåt mer:) Värmefläkten hos kalvaran är sågott som i användning, med elektrikern Tomas Östman, också han mycket duktig och kan rekommenderas, hann inte bli klar med den idag då vi hade ett och annat han skulle fixa, så imorgon gör han klart den och då är det FÄRDIGT!!! Tänk att äntligen få ett projekt ur världen :) så vi kan påbörja projekt "läggainnyrobotijanuari" det är en hel del som ska göras där, det ska rivas väggar och läggas in spalt och Robert förberedde redan idag lite med vattenledningar och Tomas blev även han informerad om att han kommer att inkallas då det är så dags.

Annars har dagen varit ganska lugn för min del, lyckades t o m klämma in en sovpaus där på förmiddagen, den behövdes verkligen! Imorgon blir det mera jobb för då ska klövbadet fram, korna är inte helt förtjusta så vi måste nog vara där hela dagen och köra igenom dem några varv, tror vi ska försöka göra det samma även på torsdag. Det skulle vara bra med ännu typ 10 cm snö så skulle korna få fara ut och springa lite, kylan tar bort bakterierna och det är mycket bra för klövhälsan!

Nu ska jag värma glögg...hejsvejs!

att vara Martha...och stolt över det...

                                                 http://www.martha.fi/svenska/start/


Jag har varit med i Forsby Marthaförening i några år nu och sitter även i dess styrelse. För mig var det ingen konstig sak alls att gå med i Marthaföreningen, min mamma har så länge jag minns varit Martha, likaså min fammo och säkerligen min mommo och deras mammor. Marthorna arbetar för bra saker, för barn, familj och hälsa...de hjälper där hjälp behövs och stöder den självklara saken, gemenskapen inom och mellan familjer. De vill nå ut till kvinnor i alla åldrar och lära oss det som man under alla tider har lärt sig...det som många har missat är väl att även vi marthor moderniserar oss. Martha har inte fastnat i det förflutna, hela tiden kommer nya grejer och nya sätt. Tyvärr kommer det inte fram nånstans, i allafall inte här i trakterna. Vi borde få med lockat flera personer, yngre personer, så de skulle inse att Marthorna inte bara är gamla gummor som stickar och sjunger. Martha är heller inte en religös förening som många tror, det är nog bara i våra trakter som det är så, och i allafall i Forsby har vi inte mycket religösa inlägg, ibland kan det bli en psalm eller en bön eller en text, men mycket sällan ändå.


Vi gör roliga saker, har föreläsningar och partyn som tex My Dream Home, ZBH, Party Light osv...vi har vinprovning och chokladprovning, vi gör utflykter till olika ställen som tex Dress Like Marie, Ikea, Trädgårdsaffärer osv...Vi lär oss göra mat, tex husmanskost i micro, Asiatisk mat, pajer och annat gott och nyttigt. Vi lär oss hur man städar ekologiskt, hur man tar hand om sin kropp, hur man undersöker sina bröst för eventuella knutar osv...
Allt vi gör är hemåt för oss själva, för den individuella kvinnan.

Jag vill fortsätta med Martha och det vill säkert de flesta som är med i föreningen, men vem vill ta ansvaret?! Jag vill ha en plats dit jag kan gå och komma bort. Bara vara kvinna, inte mamma...utan kvinna! Jag älskar att träffa ALLA dessa kvinnor, i alla åldrar med alla sina intressen, erfarenheter och åsikter. Tänk hur mycket kunskap vi har på ett och samma ställe, bara att ta del av varandra och lära sig något nytt! Visst kunde det vara enkelt om man bara träffades utan nån egentlig förening oxå, men tillika så är det nog precis så som sades ikväll på julfesten, det är bra att ha en mall, en pelare och en röd tråd, samt möjligheten att söka pengar till olika projekt och ideér. SÅ, nu håller jag tummarna att vår underbara förening ska hitta sin ordförande och kunna fortsätta sitt arbete för byn och dess invånare och att vi ska kunna bli flera, att yngre kvinnor och män (för de får oxå vara marthor) kommer med i föreningen och att vi får flera att dela våra erfarenheter med.

Kom med du unga kvinna, kom och lär känna oss, ni kan inte tro hur roligt vi har det! Kom med nya idéer och låt oss arbeta för en positiv och utvecklande bya anda!

Jag är övertygad om att den kunskap en kvinna kan ge en annan kvinna är ett guldkorn ingen av oss har råd att förlora! OCH energin vi ger varandra gör att vi kan vara bra mammor och fruar, utan andra kvinnor skulle vi nog inte orka långt, ensam är inte stark med tillsammans kan vi göra underverk! Jag älskar mina barn och min man, och med hjälp av alla andra kvinnor som är, har varit eller kommer att vara i samma situation så tror jag nog att jag kan lösa de mesta problemen och gå genom livet med rätt så lätta steg!

dyngpress och pepparkakor...det e livet som bondmora det:)

Hahhaaa...oj hörni goda vänner, dessa två senaste dagar...jaa, vad ska man säga, vi lever ett mycket omväxlande och intressant liv här på Barkarsbacken:) Med frosten kommer problemen som jag ju nämnde i ett tidigare inlägg. SÅ, nu var det så dags. Pressen som ska köra ut dyngan från kvighuset till brunnen drog bara skiten fram och tillbaka, den for ingenstans! Redan från morgonen for jag till min kära fader och låndade hem värmeblåsaren, och så lag vi igång den redan på förmiddagen, den blåste bra och var effektiv nog, men inget hände just vid pressen. Det var fruset framför pressen så den slapp inte alls så långt fram som den borde ha gjort. SUCK! Vi bar dit ämbar efter ämbar med kokhett vatten, men inget hände....åååhhh...det blev mörkt! Jag hade lovat Moa att baka pepparkakor men det konstaterade jag redan runt 15 tiden att nog inte skulle bli av:( Nå, klockan fem for jag till korna och Björn fortsatte med dyngpressen. Mitt i virrvarret kom Snellmans och hämtade 4 tjurkalvar. Efter det sa jag till Björn att om vi nånsin ska komma oss in ikväll så blir det nog att vrida på varmvatten till högtryckstvätten, lägga på långa skaftet och börja tvätta från ändan av dyngkanalen, sagt och gjort...och DÅ började det hända grejer, efter en stund kom det ut isklimpar som var flera kg tunga och jag insåg ju att det var dessa som varit stora problemet med att pressen inte slapp fram. Vi kom in kl 20 på kvällen och gissa om vi var trötta och frusna, men det var ju fixat i allafall.

Idag har den fungerat bra, men nu har vi lagt dit 8 kvigor till så då blir det ju mera skit oxå! Att flytta kvigor e nog med det värsta i vårt jobb, de är såå vidriga och tvära så ni kan inte förstå. ALLTID skadar man sig på sätt eller annat, idag klämde jag tummen men utöver det skadade vi oss inte destu mer...en kviga däremot, som var helt ifrån sig, skadade sin näsa. När vi försökte få band på henne så hoppade hon mot förnstret, trodde säkert hon skulle slippa undan där och näsan hennes for rakt igenom 3 glas...klirr sa det, och nog var det nära med mig då, jag stod framför henne då hon hoppade och om jag inte hade hunnit undan så hade jag fått både kvigan och fönstret på mig. Ibland har man tur. Kvigan mår nog bra, hon har ett skärsår i nosen, som jag hoppas att läker som det ska...kan bli besvärligt eftersom hon slickar det hela tiden:(

Efteråt blev det då en sen lunch och sen pepparkaksbakning och jullimpsbakning, väntar som bäst på att limporna ska bli klara så jag får fara till korna igen. Björn e redan där och börjar på med mitt hoppas jag så länge han väntar på att mixen ska bli klar!

Ikväll blir det definitivt bastubad för hela slanten och sen glögg och pepparkakor och förhoppningsvis en limpsmörgås:)

Nu ska jag ta min sjuka tumme och gå och kolla vad ugnen har att erbjuda...spännande!

why oh why?

Jag kan inte förstå hur nåt kan vara så känsligt för dessa kossor. Märkte igår kväll runt 22 tiden att foderskruven igen var sönder, vi bestämde att idag så skaffar vi fram en ny så vi slipper problemet, vi borde ju ha gjort det för länge sen, men eftersom vi ska lägga in en ny robot inom två måndaer och då måste göra om skruven så hade vi gärna klarat oss med denna gamla tills dess...nåjaa, när jag kom dit i morse var trafiken nere på 2,0 och vi har varit upp på 2,8-3,0 den senaste tiden :( Röda kor fanns det gott om, mer än hälften av korna. SUCK tänkte jag och började på, det tog ju hela dagen innan vi hade fått ner den gamla hämtat ny och fått upp den nya, och så passade ju självklart en ko på att kalva i samma veva. Har varit där hos korna hela dagen och var helt slut, när jag kl 17 kom på att: -fasen, det e stängt imorgon..måste handla ännu idag...känslan var bara ett ord BLÄÄÄ. Kära svärmor hade tack och lov mat färdigt åt oss så jag behövde inte ta itu med nåt kokande, men helt ärligt...om det inte slutar att jävlas i fähuset snart så vet jag inte vad jag gör!

med vintern kommer kölden...

Jaa, visst är det så. När snön kommer för att stanna då blir det kallt...brrr...men vackert är det ju och kölden vänjer man sig vid efter ett tag...men med allt detta kommer även problemen med maskiner och allt vad det innebär. Ännu har inget katastrofalt inträffat, men tornsilon blir långsammare så det tar längre tid att blanda mat till korna, Bobcat'n låter lite lidande på morgonen, men den får från och med nu stå varmt så då e ju det problemet löst. På söndagkväll när jag var ut till kalvarna så hade slangen till dricksautomaten frusit. Vi har väntat att rörmokaren ska ha tid för oss och hade hoppats få värmen på i kvig/kalv huset innan frosten, men tyvärr blev det inte så. Jag fixade det med att ställa ett elbatteri straxt under slangen så den skulle hålla sig upptinad, och det fungerade tack och lov, och på måndagmorgon ringde Robert och kom redan då på förmiddagen, helt klart är det inte ännu så värmen är inte på...men en dag jobb till så e det nog fixat, tills dess får elbatteriet stå för värmen!

Björn springer på en massa ÖSP möten nu, de verkar komma alla på en gång:( men nåjaa, vi står ut och sköter allt så gott det går! Flisning borde ske denna vecka förhoppningsvis idag, men med tanke på hur mycket snö det har kommit i Jeppis så kan det hända att flisfirman som oxå sköter snöskottning inne i stan har fullt upp. Vi har nu fått kontroll på alla rivningar och foderskruvar osv...i ladugården så nu e trafiken back to normal och mjölkmängden e högre än tidigare:) Det beror antagligen på att fyra kor for till slakt i förra veckan.

Är helt överväldigad över min julklapp som jag fick för två år sen. En Lely Discovery skraprobot, dyraste julklappen jag fått...EVER...och vi har inte riktigt fått den att fungera pga att vi har många som ligger på splaten och inte stiger upp då den kommer tutande...tack vare sinkon som river allt så fick vi till sista lägga grindar som gjorde det omöjligt för Lelyn, eller kackerlackan som vi så fint kallar den, att ta sig fram på den vanliga rutten. Jag gjorde en ny rutt där den går igenom hela spaltområdet på en och samma rutt...detta rekommenderade man inte från försäljaren då vi köpte den eftersom det nästan aldrig fungerar...NÅ, tro det eller ej, men sen jag gjorde om den rutten så har jag inte behövt starta den manuellt en endaste gång, så NU är jag glad över min julklapp för två år sen:) Allt har sin tid brukar man väl säga! Nu är det såå rent där, torrt och bra!

Annars e väl allt som vanligt här på Barkarsbacken, julpyntandet e klart så när som på ett tro hopp och kärlek som ännu ska upp i gillestugans fönster. Moa leker Prinsessan och Popstjärnan (Barbiefilm som kom med lillajultomten) och Alice går omkring med gåvagnar och bilar och är bestämd som tusan, ropar och skriker då nån dörrkarm eller vägg kommer emot...konstigt nog flyttar de sig inte trots hennes försök att få dem att förstå:)

Snart kommer vår nya robot och vi måste börja ta tag i ombyggandet där den ska va...e det någon som behöver en begagnad robot, vi säljer våran nuvarande!

När inget går som man tänkt sig!

Här har vi haft en helvetes vecka kan jag ju berätta. Vi har så många kor sin så vi var tvugna att fixa ett tillfälligt större sinkoområde, det va ju inga problem i sig. Vi fixade en grind och allt gick bra...men så finns där EN ko, hon e så jäkla listig, hon öppnar grindar och hon river grindar...säkert med lite hjälp men det e alltid hon som börjar. För fyra kvällar sen när jag var dit på nattrunda så mötte jag ALLA sinkor på foderbordet. I andra ändan stod dörren på vid gavel och jag förstod ju genast att alla kor inte var på insidan av fähuset...och ute var mörkt som i graven :( Nå, jag fick tillbaks korna som var på foderbordet rätt så problemfritt, men ringde i allafall åt Björn och sa att han måste komma dit. Sen gick jag ut och ropade Hallooo...och där kom de två sista korna gående och gick gladeligen in till sin trygga plats i fähuset:) När vi hade fått igen grinden och allt var okej så gick jag en runda bland korna och såg att en ko blödde extrema mängder från sitt juver. Inte från en spene utan hon hade ett litet hål mitt i en fjärdedel där det bokstavligen sprutade ut blod, såå hämskt! Vi mjölkade henne och lag henne i sjukbox. Blödandet slutade då vi fick bort mjölken som gjorde juvret spänt. Hon mådde bra dagen efter.

Nästa morgon när jag kom till korna så mötte jag IGEN sinkorna på foderbordet, denna gång dock bara den eviga plågan som river allt och en till. Nu hade hon säkert menat att hon nog ska ha av komixen istället för sinmixen och hade tryckt så hårt på nackbommen så den lossnat. Lag dem tillbaks såklart och kort därefter innan vi hann svetsa fast nackbommen så var hon upp på foderbordet igen!

Igår när jag kom till fähuset så var det MASSOR med röda kor, och vi som har haft så bra trafik den senaste tiden, jag trodde jag skulle få fnatt! Nå, det visade sig att foderskruven som ger mat i roboten hade gått av. Sinkorna var blandade med de andra korna för att jäveln på sinsidan hade lyckats knuffa loss den på ena sidan igen! Nå, vi fick ju den på plats och hade lite problem att få dem sorterade ifrån varandra, men det gick. Sen hade de även lyckats söndra en grind vid roboten.  Vid det här laget var jag riktigt ledsen, jag hade varit så glad sen vi kom från Canada, så taggad och full av motivation och inspiration...men så slås mina positiva murar ner och allt bara blir skit. Jag grät åt Björn får att jag mister min glädje! Efter att vi var klara med morgonpasset och fått frukost i oss och samlat lite krafter så for vi dit och tog tag i saken. Det gick förvånansvärt bra, ingen blev förbannad på den andra, vilket oftast brukar vara fallet när detta sker! Korna fick mat och allt var bra, trodde vi. När jag kom dit vid 15 tiden var det ännu massor med röda kor och ingen ville gå in, maten hade igen slutat komma. Felströmsbrytaren slog ifrån...så det visade sig att vi måste koppla ur en annan grej så började den fungera igen...jippiii...äntligen får vi igång trafiken igen...tänkte jag...skam den som ger sig...

...nästa morgon, alltså idag....jag kommer till korna vid 06 nångång och inser IGEN att inget har ändrat sen igår...korna får igen ingen mat i roboten...What the FUCK tänkte jag.  Nå, jag skickade mess till Björn att han nog får komma på en gång för korna får ingen mat i roboten. Mellan det att jag smsade Björn tills han kom hände det nåt riktigt jävligt. Jag ramla ordentligt. Vet inte riktigt hur det gick till, men jag FLÖG och landade pladask raklång på mage mitt i skiten. Först kände jag inte att det gjorde ont nånstans utan bara ropade och gormade och skrek så korna trodde nog säkert att jag hade fått nåt värrigare fel. Sen började jag gråta, och jag grät och jag grät och så märkte jag att det gjorde verkligt ont i handen och knäna. Jag ringde Björn igen som var påväg, han fick ta rena kläder med sig. Vi gjorde klar morgonpasset, jag var nog ganska omtöcknad tror jag. 

Ikväll när vi kom till korna hade de rivit sönder grinden till sinkorna helt och hållet, gick inte att bygga igen så vi fick fixa en helt ny...men jag menar HALLÅÅÅÅ...hur mycket ska kunna hända egentligen...give me a brake! Känner mej nog bättre nu, än fast jag är öm överallt...och hela dagen har varit lite si sådär...har inte fått nåt gjort iallafall!

Foderskruven har i varje fall fungerat felfritt sen i morse så jag hoppas nu att det börjar vända igen. Synd bara att cellerna gått upp massor nu när de inte gått in, hoppas det ändrar fort oxå!

Nog om detta, från och med imorgon ska vi tro att allt är bättre!

Jag brukar tycka att Björn är så negativ och pessimistisk, men just idag så förstår jag honom väldigt bra!

Nya rutiner!

Före Canadaresan så tyckte jag att det var jobbigt och stressigt att hinna med att gå till korna på morgonen, hinna in till kl 8 så Moa kommer sig upp och iväg till dagis. Sen var jag alltid och gav kalvarna mjölk runt kl 12, då jag även skulle ha mat åt Björn och eventuellt andra och vissa dagar ska jag då föra Moa till 13 till dagklubben eller hämta henne från dagis kl 14...så jag kände mig mycket stressad alltid den tiden, fick det liksom inte att gå ihop riktigt. Sen blev det då korna igen kl 17 och mat när vi kom in...hela dagen var bara ett enda måste och stressen och pulsen samt humöret var åt helsike! Sen for vi till Canada...

Nya rutiner kommer in i bilden. Jag började redan under resans gång fundera hur jag skulle göra för att få det att rulla på bättre, utan att jag skulle behöva känna stress när jag är hos korna. För att kunna göra ett bra arbete med dem och trivas med det man gör så måste stresskänslan bort, det insåg jag på resan. Så jag BESTÄMDE att från och med att semestern är slut så blir det ändring på detta, jag vill kunna njuta av att jobba i fähuset, inte stressa mig igenom varje eviga pass. Nu har jag följt mitt nya schema i snart två veckor och det går mycket bättre. Jag mår bättre och det gör korna också. Jag stiger upp 05.45 varje morgon, är hos korna runt kl 06, då hinner jag in utan att stressa till kl 08. Sen gör jag vad jag vill fram till lunch kl 12...får köra och hämta i lugn och ro och sen när Moa e hemma eller på dagklubben beroende på dag så far jag till korna...det blir alltså mellan kl 14 och 15 nångång. Jag ger mat åt kalvarna, rengör i båsen och kollar så allt e ok med alla där. Nu kan jag i lugn och ro fixa middag kl 17 och äta innan vi far till korna igen...ibland kanske jag inte ens kommer at behöva gå ut till korna efter kvällsmaten utan spara det till kl 22 då jag far på nattrundan. Nu när vi har mycket på gång där med kalvningar och antibiotika behandlingar så far jag efter kvällsmaten och mjölkar pencillinkorna, så behöver jag inte stressa med dem heller utan ta det lungt och göra det grundligt! Allt går betydligt enklare och nu hinner vi äta middag den tiden man borde äta den för att inte vara så mätt när man går och lägger sig:)

Hoppas att jag kan fortsätta med detta nya tidsschema... för vi mår alla bättre av det!