Här har vi haft en helvetes vecka kan jag ju berätta. Vi har så många kor sin så vi var tvugna att fixa ett tillfälligt större sinkoområde, det va ju inga problem i sig. Vi fixade en grind och allt gick bra...men så finns där EN ko, hon e så jäkla listig, hon öppnar grindar och hon river grindar...säkert med lite hjälp men det e alltid hon som börjar. För fyra kvällar sen när jag var dit på nattrunda så mötte jag ALLA sinkor på foderbordet. I andra ändan stod dörren på vid gavel och jag förstod ju genast att alla kor inte var på insidan av fähuset...och ute var mörkt som i graven :( Nå, jag fick tillbaks korna som var på foderbordet rätt så problemfritt, men ringde i allafall åt Björn och sa att han måste komma dit. Sen gick jag ut och ropade Hallooo...och där kom de två sista korna gående och gick gladeligen in till sin trygga plats i fähuset:) När vi hade fått igen grinden och allt var okej så gick jag en runda bland korna och såg att en ko blödde extrema mängder från sitt juver. Inte från en spene utan hon hade ett litet hål mitt i en fjärdedel där det bokstavligen sprutade ut blod, såå hämskt! Vi mjölkade henne och lag henne i sjukbox. Blödandet slutade då vi fick bort mjölken som gjorde juvret spänt. Hon mådde bra dagen efter.
Nästa morgon när jag kom till korna så mötte jag IGEN sinkorna på foderbordet, denna gång dock bara den eviga plågan som river allt och en till. Nu hade hon säkert menat att hon nog ska ha av komixen istället för sinmixen och hade tryckt så hårt på nackbommen så den lossnat. Lag dem tillbaks såklart och kort därefter innan vi hann svetsa fast nackbommen så var hon upp på foderbordet igen!
Igår när jag kom till fähuset så var det MASSOR med röda kor, och vi som har haft så bra trafik den senaste tiden, jag trodde jag skulle få fnatt! Nå, det visade sig att foderskruven som ger mat i roboten hade gått av. Sinkorna var blandade med de andra korna för att jäveln på sinsidan hade lyckats knuffa loss den på ena sidan igen! Nå, vi fick ju den på plats och hade lite problem att få dem sorterade ifrån varandra, men det gick. Sen hade de även lyckats söndra en grind vid roboten. Vid det här laget var jag riktigt ledsen, jag hade varit så glad sen vi kom från Canada, så taggad och full av motivation och inspiration...men så slås mina positiva murar ner och allt bara blir skit. Jag grät åt Björn får att jag mister min glädje! Efter att vi var klara med morgonpasset och fått frukost i oss och samlat lite krafter så for vi dit och tog tag i saken. Det gick förvånansvärt bra, ingen blev förbannad på den andra, vilket oftast brukar vara fallet när detta sker! Korna fick mat och allt var bra, trodde vi. När jag kom dit vid 15 tiden var det ännu massor med röda kor och ingen ville gå in, maten hade igen slutat komma. Felströmsbrytaren slog ifrån...så det visade sig att vi måste koppla ur en annan grej så började den fungera igen...jippiii...äntligen får vi igång trafiken igen...tänkte jag...skam den som ger sig...
...nästa morgon, alltså idag....jag kommer till korna vid 06 nångång och inser IGEN att inget har ändrat sen igår...korna får igen ingen mat i roboten...What the FUCK tänkte jag. Nå, jag skickade mess till Björn att han nog får komma på en gång för korna får ingen mat i roboten. Mellan det att jag smsade Björn tills han kom hände det nåt riktigt jävligt. Jag ramla ordentligt. Vet inte riktigt hur det gick till, men jag FLÖG och landade pladask raklång på mage mitt i skiten. Först kände jag inte att det gjorde ont nånstans utan bara ropade och gormade och skrek så korna trodde nog säkert att jag hade fått nåt värrigare fel. Sen började jag gråta, och jag grät och jag grät och så märkte jag att det gjorde verkligt ont i handen och knäna. Jag ringde Björn igen som var påväg, han fick ta rena kläder med sig. Vi gjorde klar morgonpasset, jag var nog ganska omtöcknad tror jag.
Ikväll när vi kom till korna hade de rivit sönder grinden till sinkorna helt och hållet, gick inte att bygga igen så vi fick fixa en helt ny...men jag menar HALLÅÅÅÅ...hur mycket ska kunna hända egentligen...give me a brake! Känner mej nog bättre nu, än fast jag är öm överallt...och hela dagen har varit lite si sådär...har inte fått nåt gjort iallafall!
Foderskruven har i varje fall fungerat felfritt sen i morse så jag hoppas nu att det börjar vända igen. Synd bara att cellerna gått upp massor nu när de inte gått in, hoppas det ändrar fort oxå!
Nog om detta, från och med imorgon ska vi tro att allt är bättre!
Jag brukar tycka att Björn är så negativ och pessimistisk, men just idag så förstår jag honom väldigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar