The Royal winter fair

Torsdag och vi vaknar upp i ett pulserande Toronto. Full fart överallt redan från morgonen. Frukosten smakade gott som alltid och jag blev kallad Madame, flera gånger...det händer inte varje dag:) Bussen tog oss till Royal, en av de största mässorna i världen för kor och hästar. När vi kom dit måste vi gå in i avdelningen för turister, där man ville ha vår biljett samt en kopia på våra pass, vet inte riktigt varför men sådana var reglerna. På denna avdelning fick vi gratis dricka hur mycket kaffe och limsa vi ville samt kakor och annat gott. Man fick även fri tillgång till internet. Vi spenderade inte så mycket tid här ändå...fanns så mycket annat intressant att se. 

Dum som jag är hade jag vita jeans på mig, vi gick till avdelningen för kor. Där korna är när de inte visas upp. Här ligger de i bekväma bås med massor av halm, de tvättas, rakas...HELT...förutom rumpändan som istället kammas och borstas så den blir jätte yvig och fin. De sprayar på glansspray så korna ska blänka vackert när de visas upp. Djurskötarna är alltid berädda med hinkar när korna ska kissa eller göra nr 2, sen torkar de korna i baken med papper. Det får inte finnas en endaste smutsfläck! Nåjaa...vi hann ju gå typ två meter bland korna så blev jag tillknuffad, för det va trångt där...och självklart fanns en skottkärra med koskit i exakt framför mig så mina byxor fick en ordentlig fläck:( Jahha, tänkte jag...drog igen jackan så fläcken inte syntes och fortsatte att kolla in de underbara djuren. Där fanns en ko med toppbetyget EX97...och hon var nog nåt alldeles extra. Vi hade ju sett måånga kor under veckan som gått så vi gick mycket och kollade in alla försäljningsstånd också. Ett av de första var en Bootsaffär...så Björn inhandlade boots...som han länge velat ha. Sen strosade vi omkring hela dagen, åt, drack kaffe, åt igen och så var vi å kollade in Sale of Stars. Den första ut för försäljning var en kalv född 25 maj 2012...hon såldes för 250 000 dollar. Nästa kalv född i september i år for för lite mindre, bara 240 000 dollar...och sådär fortsatte det...helt sjukt alltså!

Kvällen blev kort, efter middagen så gick vi å lade oss, var så trött i fötterna av allt gående.

På fredag var det också mässa, men vi valde att gå på stan. Nära till vårt hotell fanns ett enormt köpcenter Ethon center, där finns över 300 butiker, vi hann inte genom alla, inte ens genom alla våningar :) Men tillräckligt många för att göra av med alldeles för mycket pengar. Alldeles ljuvliga affärer fanns det där, föll speciellt mycket för barnavdelningen på GAP...ååå...såå vackra kläder åt mina flickor, och jo jag handlade ett par byxor och en tröja vardera åt dem och det sved i plånboken, svider ännu tycker jag, hahha:)

Blev en tröja och ett armband till mig själv och senare på kvällen vid CN tower handlade jag en hatt :) Hade vi haft mera utrymme i väskorna hade jag nog handlat mer...men njöt istället bara av att få gå där och suga in allt vackert som fanns runomkring mig. På kvällen for vi alla tillsammans till CN Tower som låg alldeles bakom hotellknuten. Restaurangen som vi åt på där ligger på 350 meters höjd och snurrar så man ser hela Toronto City och mycket mycket längre. Ett varv tog 72 minuter. Efter maten for vi ner för en trappa till Glasgolvet. Vi var nu 342 meter ovanför marken och kunde se rakt ner...lite läskigt var det nog, men samtidigt mycket faschinerande.  Det var en upplevelse som heter duga!

Björn for med en medresenär på en öl till Irish Pub bredvid Hotellt och jag gick upp till rummet, jag var lite orolig för om jag skulle få plats med allt i väskorna utan att de skulle väga för mycket. I detta skedet var jag arg på mig själv för att vi endast tog en stor väska då vi skulle ha fått ta två. Så allt vi hade skulle rymmas i en stor väska max 23 kg och två handbagage. Jag bestämde att vi checkar in ena handbaget som vanligt bagage så får det väga mer än 8 kg och så tar vi det andra som handbagage. Jag packade en av de små full med mina kläder, vek så bra jag bara kunde och det var endast en kofta som inte fick plats:) I handbagaget packade jag ner alla kläder vi haft på oss på gårdarna, och i stora fick då resten plats. Vid incheckningen på flygfältet visade den ena väskan 10,8 och den stora var 22,7 kg...så jag e ganska duktig på att packa om jag får säga det själv. Nu hade vi en lång resa framför oss och vi skulle gå miste om 7 timmar på vägen hem. Men tack vare att man får se film på flyget så gick resan ändå bra och vi var hemma på söndag den 11.11 kl 18. Moa mötte oss med faffa i Kronoby och hon studsade och hoppade och man märkte faktist hur glad hon var att vi var hemma...annat var det med Alice som bara ville vara med Björn, hon gallskrek när jag kom nära och hon såg argt på mig hela tiden. Det ändrade dock på måndag, och sen dess har jag inte sluppit undan henne alls...men det e nog ändå bättre så :)

Nog kände jag stor saknad varje dag efter flickorna, kan inte påstå annat...men jag behövde verkligen komma bort en stund. Jag njöt av varje sekund än fast fötterna inte var lika nöjd...det gjorde riktigt ont i föttena mest hela tiden faktist...men det gör inget:) Flygresorna var tunga, men ändå helt okej...värre för Björn som e så lång och har svårt att hitta en bra sittställning. Ingen av oss fick nån egentlig sömn på flyget så omställningen med tiderna var väl lite sisådär...värre efter att vi var hemma än när vi kom till Canada. 

Canada gav mig en längtan efter mer och jag hoppas och drömmer om att få se mer av detta fantastiska land. Svårt är det ju när man har barn att åka iväg sådär långt och länge, men har man sådana underbara föräldrar som både jag och Björn har så går det. Vi visste att våra barn var trygga med våra föräldrar och att de inte skulle göra dem något fel. Visste också att de tar hand om och gör vad som behövs om nån av flickorna blir sjuka...vilket Alice ju blev, men de hade fixat det hur bra som helst. Kunde inte få det bättre, jag hoppas att vi får ha våra föräldra med oss lääänge än...och inte bara för att vi ska kunna åka på resa utan barnen utan för att jag skulle sakna ihjäl mig om de inte fanns här hos oss!

Älskar er mamma och pappa och Barbro och Göran. 1000 Tack för att ni gjorde detta möjligt!